Först

att återse hon som alltid bor i stora utrymmen, som bär på tunga väskor och på en och annan ilska, men på flest leenden. Smitsamma sådana.

Sedan

att få ett samtal som gör hela ens dag till en solskensdag trots att hösten leker med blåst och moln utanför, och som gör att den där tiden som aldrig räcker till plötsligt
expanderar.