(och ja, Louise, det här inlägget liknar ditt, lite grann i alla fall, från en stad till en annan så att säga)



Jag kan inte sluta fundera över om jag verkligen ryms i den här staden,
om jag får plats
har jag en plats?

Och man tycker ju att Sveriges största stad borde väl ha
en och annan kvadratmeter över
jag behöver inte så många av dem
bara några få

Fast.
Det har jag ju försökt lura de flesta med
mest mig själv
att jag bara behöver ett hörn
att lilla jag bara behöver en kvadratmeter
så att mina fötter i alla fall ryms

Men jag vet ju
att jag behöver mer, utrymme att veva med armarna
kunna gestikulera vilt
och från gång till gång
ha möjlighet att dansa, orytmiskt och ryckigt
lyckligt

Jag behöver plats
jag
tar
plats


Och så tänker jag igen
att den här staden ändå rymmer så mycket
Det rymmer
tändaljuskvällar i vardagsrummet
kortspel och kyssar mellan skratten
diskmaraton
cafékvällar
kvartettshäng och matlagning
att gå runt här och veta att det här,
38 kvardratmeter bakom en stängd dörr,
är i alla fall mitt




till att börja med