Det där med att vara nära, på håll
Jag vet att jag redan börjat om
att jag redan har lämnat den där stora staden
med tunnelbanespår som går som vener genom stadsdelarna
att jag redan har tömt mitt barndomshem
jag vet att jag inte har packat den där bilen till bredden
för att studera något nytt och spännande
i en främmande stad
(inte det här året i alla fall)
jag vet det
och ändå
blir jag så känslomässigt involverad i era resor
bara av att läsa om dem
bara genom att se bilder
på er upplösning
på era farväl
och sa jag
att jag saknar er
sådär enormt mycket?
Kommentarer
Postat av: Louise
Jättefint skrivet.
(Vad snygg bloggen blev förresten).
Kramar!
Trackback
