Söndagstystnad
Just nu bor jag i staden LångtBorta. Där allt som jag borde skydda och bygga bomullsväggar runt är för många mil ifrån. Där sorgen jag borde bära lite mer på axlarna (där den syns), gömmer jag i luckor i kroppen, kring bröstkorgen ungefär (där den känns lite mer). Där den växer lite mer. I staden där jag bor vaknar jag av att jag gråter för att drömmarna kommer lite närmare än vardagen.
Och egentligen borde jag göra precis tvärtom, egentligen, men istället så skruvar jag upp volymen på de glada sångerna, röjer i kaoset, för nu är det bara jag i den här lägenheten i några dar.
Och egentligen borde jag göra precis tvärtom, egentligen, men istället så skruvar jag upp volymen på de glada sångerna, röjer i kaoset, för nu är det bara jag i den här lägenheten i några dar.
Och jag vill inte bli en pöl på golvet när han inte är här.
Kommentarer
Postat av: K
Åk ut till Kojektivet, få en kram, eller många fler än så. Och varje låt du lyssnar på som du någonstans känner att du vill höra, är rätt.
Var rädd om dig kära vän.
Trackback
