2011 var året av kontraster, flertaliga hem, och en konstant kärleksberusning.

Det var året av Gotlandsvår med dofter av tång och te. En termin av kollektivt samboliv, av skrivarhänder, skrivarskratt, ordssvall i alla kanter vrår och hörn. Men kanske allra mest en termin av er. Och havet, sådär underbart nära.

Det var året av norrländska skogar och en förvirrande frustration i bröstkorgen. En sommar i barndomshemmet, tätt intill nutiden&framtiden i en gemensam hand. Det där generationshuset som förflyttade mig, i sidled. Men också. Alla de. Alla ni. Och tystnaden, som jag inte behövde blunda för att känna.

Det var året av storstadsflytt och en hatkärlek till Stockholms människomyller och främmande gator. En början på vårt gemensamma liv, utan bubblor och skyddsväggar, och vi hade rätt; vi klarar oss bra ute i verkligheten. Och även att färdas längs rälsen och plötsligt ha nära till gotlandskänslor, gotlandsliknande skratt.

Och framtiden, som behåller oss på spannvägen ett litet tag till. Och som sedan tystnar, lämnar plats för alla slags drömmar och alla slags verkligheter.



Så 2012. Jag är beredd. Jag är beredd på alla platser du vill visa mig, alla människor du vill att jag ska möta och de äventyr och utmaningar jag ska ställas inför. Ge mig allt du har.




Och 2011. Dig glömmer jag aldrig.