Varbergshelgen blev inte riktigt som jag tänkt mig
(när blir saker egentligen det, kan man ju fråga sig)
det blev inga kalas, utan jag fick nöja mig med ett
ja må hon leva
en överraskad min
och sedan en hel massa sovande
till ljudet av födelsedagsfirandet i rummet bredvid
och några matta dagar senare
inser jag att ibland kan man faktiskt välja
att jag bestämmer faktiskt över mitt eget liv
fastän det otroligt ofta är svårt att veta hur jag ska använda
den makten
för jag glömmer liksom bort att lyssna istället för att tänka
att känna istället för att fundera

och även om det idag och imorgon inte betyder någonting
så tror jag att det är viktigt att komma ihåg,
för andra dagar när skillnaderna är större,
det där som så fint står skrivet på lillebrors arm
"I am the captain of my soul
I am the master of my fate"