luta huvudet på hans axel

och blicka ut över den passerade staden

Jag hade kunnat sitta så

i flera timmar

bara fortsätta förflyttas

utan att röra en enda muskel

att låta dagen och orden och

oron

virvla ikapp med tågets hastighet

bäst de vill

lite som att

rasta tankarna

längs rälsen

(vem hade anat att åka tunnelbana kunde vara en aning mediterande?)