Att gro drömmar i gammal mark

hålla hennes små små händer

hårt hårt hårt

och skratta med henne

tills magarna kniper

Att åka genom landskapet

jag passerat tusentals gånger

hitta nya saker längs vägkanten

ändå

Att känna basen i hjärtat

vänskapsskratt i halsen

och dansa tills fötterna värker

och natten försvinner

Att vara tillbaka utan att vara densamma

Att sitta i baksätet

känna tacksamhet för allt jag fått

och för ljuset

och för morgonen som börjar

utan att natten tagit slut

Att vakna av hennes blick och leende

bygga pussel till frukost

och sedan

åka över molnen och hit igen

till och från och bort och till

men ångesten fastnade nog någonstans längs flygplanets vingar

för

hur kan jag inte vara tacksam för allt jag fått?