Att knyta en knut
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
Jag och lillebror sjunger med för allt vi har
för all luft vi har i våra lungor
och jag skrattar högt när vi kör genom byn
kanske för att jag känner att det är sant
att just idag är jag stark
trots att min kropp inte vill vara med
att den delvis stänger av
på samma sätt som jag kanske gjort
lite för länge
jag promenerar längs älven
försöker att bara njuta av färgspelen
och den oerhört klara luften
men tankarna hamrar sig igenom
når mitt medvetande tillslut
ändå
och det har snurrar i cirklar
länge nu
bildat knutar
som jag inte har styrka att knyta upp
enbart med mina händer
jag behöver något annat
en sax
kanske
och det första jag kommer klippa av
det är den där oron
den där rädslan för snedsteg, fallsteg
och slutsteg
som aldrig verkar lägga av med att bilda knut
på knut
på knut
på knut
och sen, när jag har klippt av de där jävlarna
tänker jag gå som om jag har luft under fötterna
och le som om mungiporna fastnat där uppe
och tänka som om mina axlar var tömda på tyngd
och kanske
för säkerhetskull
skulle jag ha en sax i fickan
utifall att
Kommentarer
Postat av: Louise
Du skriver så bra.
Trackback
