Att sitta och kolla på jobb en skulle vilja ha

men i nuläget aldrig skulle kunna få

är lite som att skjuta självförtroendet i foten.

Typ.

 

Jag har suttit här och tittat på regnet

lyssnat på musik som sambon tröttnat på 

för längesen.

Och jag med egentligen

men det finns någon hatkärlek i att lyssna

på den där låten en hört tusen gånger om

om och om igen.

En slags fiktiv trygghet.

 

Att hålla i

bitterljuva kvällar som dessa.