Så kom februari.

Med sakta dalande snöfall och

stjärnklara tak att skåda från gårdsplanen.

Med skymmande eftermiddagar vid köksbordet

vid en dator

och en nacke som ömmar.

Jag tänker att

det är alla ord som satt sig där

de som fastnat.

Det är bara det att

jag har läst så mycket ord

det senaste

att jag tror det börjar bli fullt.

 

Men.

Märk väl.

Det är ingen klagan.

Jag förklarar bara 

varför min nacke värker,

är fylld av ordbelastade kotor.

 

Så kom februari.

Rullade in under natten

och bara fanns där

medan jag dröjde var under täcket

och undrade

vad som hade förändrats.

 

Snön låg kvar.