Jag och orden, igen

Jag börjar längta efter orden
igen
och det finns inget mer efterlängtat
än just själva längtan,
när en äntligen har passerat
prestation
måste
borde
ska
och den där känslan av att vara ingenting utan det
att utan det inte vara någon,
när den har passerat
när en nästan
i smyg
gett upp
då kommer längtan;
en känsla helt byggt på 
vilja
driv
och
ro, 
 
I ren och skär längtan bor sällan någon rädsla
och sällan
det där eviga tvivlet
 
När längtan kommer
är jag 
för en liten stund
helt fri.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback