Februari fortsätter 

med

dimman

blåsten

och en slags konstant grånad

 

Och den letar sig in

i huset

som om det vore fyllt av

rök

och jag kryper längs golvet

för att hålla mina sinnen

fria

från

töcken och dis

 

Jag tröttnar tillslut

gör mig kropp lång och reslig

och blicken fylls av

dimridåer

grånaden bygger

väggfasta bon

i mig