För mitt 2016 önskar jag mig

lugn

eftertänksamhet

och ögonblicksnärvaro.

Jag vill vara här. 

I det snart försvinnande nuet. 

 

Och jag vill hinna ikapp 

mig själv. 

Eller kanske snarare,

bromsa

och landa

i det jag som flåsar

utmattad

i en dikesgren.

 

För mitt 2016 önskar jag mig

orden tillbaka.

De som är mina.

De som vill snirkla sig över sidorna på en anteckningsbok,

de som fyller bloggrummet,

worddokumenten

och som hamras in på skrivmaskinen.

 

2016 önskar jag mig tid

att göra

känna

allt det där

som inte fått ta plats 2015.

Jag önskar mig

 

 

tid. 

 

_____________________________________________________________

 

Såhär skrev jag den 9 januari 2015

och när jag

såhär på januaris sista dag 2017

ser tillbaka på det år som passerat

inser jag

att jag faktiskt fick

det där jag önskade

så småningom

 

Och jag vet att årssammanfattningar

bör göras

inför ett årsavslut

inte en månad in

i det nya

 

Men sådan är jag;

i behov av eftertanke

av tid som får gå

långsam

men följsam

 

Så här kommer en sammanfattning av det år

som nu så tydligt har passerat

när vi imorgon övergår till

februari

 

_____________________________________________________________

 

 

2016 började mitt i en C-uppsatsstress

och en prestationsångest på 

hundratusen kilowatt (om det är så en mätar prestationsångest, vill säga)

och som följdes av en vårtermin i 

pluggandets tecken

i det prestigefyllda kulturvetenskapliga

tecknet

och jag tröttnade

på ett nytt sätt

på det akademiska

 

Men så

i april

våren som fick det att blomma i mig

när jag plötsligt på nytt fick promenera på Stockholms gator

ta buss och tunnelbanan till Medborgarplatsen

promenera längs Tjärhovsgatan

och där

på ett litet kontor

uppleva förlagsvardag

sådär overkligt nära en dröm

ett mål

en ambition

en riktning

jag haft så länge

 

Jag fick hyra ett rum i en liten stuga i Stockholms skärgård

sådär konstigt tyst

så närainpå storstadsbruset

och jag lärde känna mig själv på nytt

genom någon annans ögon

på andra sidan köksbordet

 

Jag växte så många centimeter

i det där rummet,

på det lilla kontoret,

bland de varmaste av människor

Rädslan om att jag skulle känna mig

malplacerad

och

ointelligent, till och med

föll som stenar mot någon slags botten

redan från första dan

 

Och när jag sedan återvände till

högskolans surriga korridorer

fanns det en längtan tillbaka, ut

till en aningen verkligare

verklighet

 

2016 var året då jag tog examen

blev kanditaten

skålade i glasen

slog klackarna i taket

en milstolpe jag fick fira in

ordentligt

 

Så kom sommaren

och som vanligt

alla dessa platser som ska rymmas i mig

medan grönskan ännu gror och det ännu blommar på ängarna

och minnet sviker mig i vimlet

 

Men jag minns

när vi tog bilen

och färdades genom landet

från hans yttersta spets

till min

från söder till norr

och tillbaka igen

 

Och jag minns

när vi vid Hälsinglands slätter

firade kärleken

när hon och han

i sensommarnattens mörker 

och i ljuset av facklorna

sa ja

till varandra

 

När augustis slut

smög sig på

blev det en början på något nytt

en början på det där som jag så innerligt önskat mig;

tid

eftertanke

och orden tillbaka

 

Jag gick från högskolestudier till

folkhögskolestudier

från kulturvetenskap till

skrivpedagogik

Och jag kände det så tydligt

i hela kroppen

själen

sinnet

tårna och

hårtopparna

att här

skulle jag

vara

 

Sedan kom september

och mormor lämnade oss

sådär hastigt

att det högg i mig

sådär så att

ingen av oss riktigt

hann med

att ingen av oss förstod nog

att ta farväl

 

Så var hon bara borta

 

En såndär tomhet

som en hela tiden glömmer finns

för att det är så ofattbart

att hon som alltid levat

så länge jag levat

plötsligt är borta

 

Och återigen

den där sorgen över att vara långt borta

och att få bära sin sorg på egen hand

 

November var egentligen en månad av

mörker

när vi alla trodde att USA skulle skriva historia

och välja en kvinnlig president

tappade vi hoppet om människan

när det istället blev en

främlingsfientlig och sexistisk

president

som valdes att stå vid rodret

 

Men på den dan när han valdes in

satt min farmor jämte mig i vår soffa

och tillsammans suckade vi över

eländet

 

Jag fick visa farmor vårt hem

promenera längs mina promenadstråk

och ta en fika på caféet jag ständigt återkommer till

Jag fick ha min farmor i min vardag

och det var något

alldeles speciellt med det

som jag inte ritkigt kan sätta fingret på

Men hennes skratt där i vår fåtölj

skrämde bort alla mörka tankar om världen

för en stund

 

December var sig inte lik

liksom fattig på julkänsla

och trots att jag försökte med

glitter, adventssljustakar, pepparkakor, glögg, lussebullsbak, doftande hyacinter, julfilmer, julmusik

och även om stora snöflingor dalade

sådär sagolikt vackert

hela julaftonen

så infann sig aldrig den där tindrande känslan

av jul

 

Men nyårsaftonen var

som brukligt

fylld av förväntan

och jag stod där

i sällskap med de finaste av vänner

med tomtebloss i hand

och stjärnhimlen över oss

och avslutade året

klädd i skratt

 

_________________________________________________

 

För 2017

önskar jag mig

ett fortsatt lugn

fortsatt tid för eftertanke

och med plats för orden

 

och i fortsatt sällskap med de där

som gör det så otroligt fint att leva

 

Men jag önskar mig också

ett sammanhang

och en och annan

förändring

en gemensam rörelse

framåt