Jag öppnar dokumentet igen

läser orden som jag skrivit

kliver återigen in

i den värld jag skapat

 

och det är någonting

tragiskt ovanligt

som händer därefter

när jag obekymrat

tar vid

där jag sist slutade

bygger ännu ett rum

till mitt luftslott

utan att 

tvivlet

gör sig hörd

medan fingrarna smattrar över

tangenterna

 

jag försöker komma ihåg

den här känslan

den där

som påminner om

likgiltighet

men är raka motsatsen

 

den där känslan

som stavas

fri