NU ÄR DET JULLOV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Lycklig flicka som skriver med andra ord. Det fanns lite sorg i hjärtat när jag lämnade klassen dock men, ja, jag behövde definitivt en paus från skolan.

Och nu kommer en liten historia om min pappa igen. Höhöhöhö.
När vi sitter vid frukostbordet, vi har just ätit, pappa har lagt sig på soffan (enda sättet att få tyst på honom efter en livlig diskussion om morgonmänniskor respektive kvällsmänniskor, en ständigt återkommande diskussion. För övrigt blev det här världens längsta parantes så därför tänkte jag göra den lite längre). I alla fall, så sitter jag, mamma och Olof kvar vid bordet och pratar på om inget speciellt. Sen blir vi tysta en stund och hör sedan pappa säga:
- Ni ska inte sitta så mycket vid datorn.
Hmm. OKEJ. Bra pappa, vi ska ha det i åtanke..? Därefter följde gapskratt. Jaa. Min pappa. Känd för sin tankspriddhet och sina fantastiska kommentarer från ingenstans.

Jag måste bara än en gång påpeka: DET ÄR LOV!!!! INGA LÄXOR!!! Eller ja, vissa har ju tagit med sig några läxor över lovet MEN det ska vi inte prata om. DET ÄR LEDIGHET SOM GÄLLER!!!!!