Okej, det här inlägget kommer influeras av Jennys djup och Madeleines dagens tanke. Men ni har en blogg som är till för allmänheten och då får man sno vissa koncept.

Igår när jag inte kunde somna (av en anledning jag inte vet för jag var egentligen jättetrött) så började jag fundera. Efter att ha läst Jennys inlägg om vänskap så började jag fundera över vilka människor jag har omkring mig. Och då insåg jag att när jag tänker på en person, definierar den, så ser jag personen i ett ögonblick av skratt. När de är som mest äkta och sprudlande. Så där låg jag i sängen och log med hela ansiktet.

Och vet ni vad som hände idag? Jag står och väntar på bussen med andra vindelnbarn. Ingen jag dock brukar prata med. Men så står Victor där, en bekant från högstadiet. Och så börjar jag prata med honom. Han blir uppenbart förvånad men vi pratar på och ditt och datt. Sen när jag sitter på bussen är min första tanke att sova, som alltid. Men så tar jag upp datorn och läser först Mirres drama, för att sedan skriva lite på krönikan. OCH SEN när jag kommer hem så är mamma och pappa sena. Och vad gör hanna? Joo, hon börjar laga mat. Jag hatar att laga mat, suger på att laga mat. Men jag sätter igång en julskiva och sjunger i takt till min matlagning.

Kan det vara så att jag har börjat återfå mina krafter? Att jag faktiskt orkar anstränga mig ibland? Hoppas hoppas hoppas!