Det är nu ni ska säga: ja tack! (För jag har sinnessjukt tråkigt.)
Nämen om ni tjatar så visst ska ni få lite poesi!
Gah vad jag är trött haha. Aja, här kommer det i alla fall vare sig ni
vill eller inte.


Gud, hur smakar maktlösheten?

Är du med oss idag
när hela världen faller under terrorismens himmel,
kraschar in i människoliv och gör de färre,
i ditt namn.
Håller du våra händer
när vi andas hat på livets fönster,
skapar imma för vår syn på förlåtelse.
Förlåter du oss då?

Vaggar du de dödsdömda barnen till sömns
och kan du då känna hur deras revben skaver,
hur deras magsäckar är fyllda av
drömmar
som inte kommer att gå i uppfyllelse
imorgon heller.
Tar du bort deras rädsla för mörker?

Sitter du bakom lås och bom,
tillsammans med alla de som burit blod på sina händer
och sedan låtit det torka på deras samveten,
de som med sina bara händer tagit död på din skapelse.
Är de människor?

Lägger du din hand på min axel
när jag skriver dessa ord av tvivel,
när jag gör dig till tyrann
för ditt tysta observerande i maktstolen.
När jag spottar avsky vid dina gudomliga fötter,
skriker ut i tystnaden att
din makt
förlorar i kampen mot livet,
i kampen mot döden.

När jag säger att din död
bara var en flykt till himlen,

Älskar du mig då?