Han, och hon, och alla som dem
Jaa här kommer ett försök till poesi, det är rörigt och egen tolkning som gäller,
ja ungefär som det brukar vara när jag flummar med ord.
Hon dansade runt midsommarstången,
ensam
berusad
lycklig?
Världen snurrade
lite grann
och välte sedan hela existensen.
Hon såg på himlen
som låg blå ovanför henne
och grät plötsligt för Gud och hoppades
på nåd, tröst, vila, trygghet,
vad ber man för när man lider av sömnlöshet?
skratt
och sedan tystnad.
Hon vill inte sova, inte drömma med sju sorters blommor under kudden,
hon vill inte drömma
om honom
igen.
Hon vet redan sin förbannelse,
sin eviga, äkta kärlek
som hon sa ja till men som tydligen inte fanns,
hon gifte sig med ensamheten
och hon har accepterat helvetet.
Somnar
drömmer om frihet, vaknar
och fängslas på nytt.
Ensam
berusad
hemma igen och hon la midsommarkransen på bordet,
det var slut på sommarlycka,
kröp ner i en kall säng,
blundade mot en kylig ryggtavla
och vet att kärlek gör ont men att ingen kärlek
gör ondare.
Andetag
och kanske är gryningen ett nytt livs födsel,
hennes liv.
*
Han låg och tittade på molnen idag,
såg hur de märkbart passerade,
skymde solen
och försvann.
Andades
levde, på riktigt, i några sekunder.
Han läste lite,
försvann till någon annans värld,
stannade
och somnade där.
Drömde om henne,
om hennes hud som doftar sommar,
hennes ögon som är djupa djupa brunnar.
Han älskar att drunkna i dem,
gör det varje gång och inser det inte förrän det är
svårt att andas.
Han vet att kärlek gör ont
men att ingen kärlek
gör ondare.
Så därför drunknar han,
om och om igen.
Han vaknade igen, fann sig vilandes under molnen
som hunnit bli mörka, svarta, tunga,
som hunnit bli
precis
som
hon.
*
Vem ger och vem tar,
vem älskar och vem förgör,
vem säger att
kärlek
är ett val?
JÄTTEBRA! AAAAHHHH!
Hanna, du är den bästa poeten jag vet. :) Dina texter tar andan ur en.
Jag kissar ner mig, finner inga ord. Du är makalös kvinna!
Du skriver som en gudinna hanna! din poesi är som flytande guld, förgyller ögon och tankar är precis vad den gör!