Sitter och lyssnar på Norah Jones härliga röst och med tanke på höstvädret ute bildas det en liten stämmning. Höst är nästan den vackraste årstiden trots att det betyder att lämna sommaren.  Borde göra lite religion men här sitter jag och njuter av livet istället, bra kompensation tycker jag :) (skulle nog inte curtan tycka)

Helgen har varit rätt skön. Begav mig till familjen Kling och spelade lite piano med Alva, firade vackra Ingrid för att hon blivit ett år äldre än förra året och sen bjöds det på tårta och cookies och mysigt sällskap. På lördag åt jag trerätters middag på Vindelns idrottsförenings hundraårsjubileum. Det kan låta fancy men jag hade hellre varit kvar i Umeå och myst.

Och vad har jag gjort idag då? Typ nada. Gick på gudstjänst så att jag äntligen kan göra den där religionsuppgiften klar. Sen har jag och far min övningskört, jag kom faktiskt ihåg hur man körde! Stolt flicka_90

Jag har tänkt på en sak. Det här med bloggar, det är ju som att man skriver för att man tror att folk skulle vara intresserade av att läsa om ens liv. Fast det är ju rätt intressant att läsa andras så varför skulle inte nån läsa min? Egentligen var min tanke med min blogg att det inte skulle bli sådär vanligt och bara prata om vad som händer (för vanlig kan man ju inte va Hanna nejdå) utan för att sprida lite poesi i cyperspace. Meennn, det var ju ett tag sen nu. Hmm, jag tror jag bjuder på en ofärdig dikt som kanske kan synas i min diktsamling. Here it comes.

Små små fingrar och doften av mirakel,

så oförstörd,

så lättförstörd.

Och himlen verkar skydda dig,

har redan gett dig vingar och ett band att hålla fast vid,

en livlina, en lina av liv.

Du representerar alla barn,

en frontperson för oskyldighet och renhet,

det ärligaste jorden besitter och jag vet att vi kommer att få behålla dig.

För det strålar evighet från dina ögon,

och ändå är du skör som glas.