Älskade älskade sol! Vilket kärt återseende! Åh, vad jag har längtat efter solsken. Att vakna en söndagsmorgon, höra radion spela på nedervåningen, se solen lysa in genom persiennerna och få en kram av han som ligger bredvid dig. Det är en ganska så perfekt morgon.

Som sagt; SOLSKEN! Det finns inget som laddar ens batterier bättre än just solsken. Jag vill alltid blunda när jag promenerar, liksom för att njuta fullt ut. Men då går man alltid så konstigt. Sen, idag, hade jag håltimme och bestämde mig för att inte plugga och istället gå en promenad. WONDERBART! Jag log mer eller mindre hela vägen haha. Och så lyssnar man på musik samtidigt, ja det kan inte bli så mycket bättre.

Jag är med andra ord på bra humör idag. Eller, jag blev på bra humör. Jag hade ju engelska imorse såå. Gosh. Jag fattar verkligen inte den människan. Vad är meningen med att stressa igenom alla uppgifter? Det är klart att det ska vara högre tempo i en c-kurs men vad är poängen med att ha så högt tempo så att ingen hinner med och ingenting hinner bli bra och man hinner inte lära sig ett piss? Det är ju bara helt värdelöst.

Nu har jag fått min promenad så jag lovar att jag ska behålla det här braiga humöret och sprida lite glädje omkring mig(för att kompensera all negativ energi jag har utstrålat på sistone).
BE HAPPY