Att sitta i ett rum,
se på snöflingorna utanför som sakta dalar till marken,
stämningsfullt,
och se på henne som sitter bredvid,
och hoppas på
att ingenting ska ta slut.


Jag hade tänkt fylla det här inlägget med alla de bitterheter som träffat mig idag.
Men jag insåg att jag inte behövde det. Inte just nu i alla fall.

Såg solen för första gången på länge idag när jag åkte hem med bussen. Det var
skönt att återse lite solsken.


Kort inlägg idag, det kommer mera framöver.
mmmmBYE