Hon tittar på det tomma word-dokumentet, hur markören otåligt blinkar och väntar på orden att bli skrivna. Men hon befinner sig någon annanstans, har andra ord att skriva. Böckerna ligger som en inramning runt hennes kropp i soffan, skriker även dem efter uppmärksamhet. Men hon har, än en gång försvunnit. Tagit tillflykt i tanken och lämnat vardagsrummet för en ny plats.

Hon försöker väcka sig själv, till liv, tillbaka till verkligheten. Men antingen är försöken alldeles för dåliga, utan någon direkt vilja, eller så går hon inte att väcka just nu. Och hon ger nästintill upp men blir så pass vid medvetandande att hon inser vad som måste göras, och inser att alla måsten inte går att bortse från. Hon suckar.

Utanför fönstret lockar solen och friska vindar. Inbjuder till ännu en tillflykt. Och hon står på tröskeln, vill ta den, men känner måstena hålla ett järngrepp om hennes krage. Det finns ingenstans att ta vägen. Hon finner sig själv igen på ruta ett, framför det tomma word-dokumentet, och försöker ta sats i djupa andetag.

Hon ser längtansfullt ut genom fönstret, blundar och känner illusionen av den stormiga vinden återge henne fokus.