Det är segt med uppdatering på alla håll och de uppdateringar som görs är jättepositiva och sådant gillar vi. Kanske är det vårkänslorna som spirar? Jag tänker därför fortsätta i samma anda, den positiva alltså.

Helgen var verkligen underbar. På fredagen var jag hemma hos alexandra, såg på one tree hill och åt godis tills vi mådde illa. Det var, tillbaka, som det brukar vara med andra ord. Lördagen började med en bussresa till Umeå tillsammans med min bror och vi samtalade hela vägen. Som två vuxna människor? Ja, visst är det underligt att växa upp men ganska befriande när man inser att kommunikation syskon emellan inte är direkt omöjligt. Jag och Jenny köpte ett träd till födelsedagsbarnet Jennie, konkade runt med det runt hela Umeå stad kändes det som. Men vi bar det med kärlek och omvårdnad och nu står det planterat på en gård där Jennie kan se det varje dag.

Sedan samlades vi allihopa från klassen, hur ofta händer det? Och vi åt, skrattade, och grät tillsammans. Som vanligt. Gick ut i natten och skymtade dofter av sommar, uppbrott och band som inte riktigt går att bryta. Jag lämnade dem, åkte för att sova på min pojkes arm, sov som ett barn långt in på eftermiddagen. Sen hade vi picknick på bakgården, solade och njöt av livet. Sedan tog vi en cykeltur för att se Jenny utöva sin nya passion dans. Jag ska erkänna att jag och Olof prövade ett och annat dansmove sen. Vi åt middag hos Olof mamma och jag fick observera syskonkärlek på video, och i verkligheten. Kärlek mor och dotter emellan. Kärlek. Massa massa kärlek.

Man inser vad som är viktigt sådana här helger. Vad som egentligen betyder något och vad som kanske går att ta tag i en annan dag. Och det är nog som både Jennie och Ingrid så klokt sagt; det ordnar sig nog. Och jag tror på det.