Tack för alla gratulationer! Det värmer oehört mycket:) och ni är faktiskt en del i den här framgången; som ni har stöttat och trott på mig. Så massa kramar och kärlek till er.

Blev hipp som happ ensam hemma efter att ha haft fullt hus. Jag har, tro det eller ej, haft finbesök ända från UME. Jennie och Hannah har åkt långaväga bussresa för att hälsa på. Väldigt trevligt :) fast jag tror att vi alla har ont i magen så mycket mat och godis vi vräkt i oss.

Det är konstigt hur dagarna bara flyger fram, även de dagar man inte gör någonting. Tiden är underlig, minst sagt. Jag vet inte riktigt om jag hinner med. De gånger jag faktiskt stannar upp och reflekterar över allt så kan jag inte ta in det. Det blir mest ett virrvarr av tankar. Men jag antar att det är så livet ser ut när man inte har någon fast vardag, eller när man försöker forma en.

Och där slog tröttheten till (eller kanske en dal i kvällens sockerkick?).
Ta hand om er.