Det här är min anslagstavla.



Ja den har fått sig en liten makeover och ska snart sätta upp på väggen mittemot min säng. Man brukar vanligtvis inte fylla en anslagstavla till sin bredd redan innan man sätter upp den, men jag har slutat hålla mig till vanligtvis.

Den är hur som helst fylld med gratulationskort och alla hjärtansdagkort, insidan på en hemmagjord discoskiva, ord från nära och kära, fotografier, en dikt, ordspråk, stipendium. Och varje morgon jag vaknar, och varje kväll jag går och lägger mig, kommer jag se den där tavlan och både börja och avsluta dagen med ett leende. Och de där dagarna när allt känns skit så kan jag titta på den där och tänka; jag har klarat mig ganska bra. Jag har gjort väldigt mycket bra saker. Trots alla misstag och tabbar så har jag gjort bra ifrån mig. För när man lär sig av sina misstag då kan man istället koncentrera sig på allt bra man faktiskt gjort. På alla människor som finns runt omkring en och vad man ger till varandra.

Och ibland behöver man andras ord för att på bästa sätt definiera sig själv. Den bästa versionen av sig själv. Och kanske är det den bästa vägledningen när man går på dessa krokiga vägar.

Det här blev inget högkvalitativt inlägg med snygga ord och sånt. Men ibland behöver man säga saker bara rakt upp och ned, utan att snirkla till det.
Jag gillar min anslagstavla.