Nattsvammel och poesitorka
Klockan slår i köket
det har den inte gjort på några månader
batteriluckan är trasig och tejpen hade börjat lossna
Men tiden fortsätter gå
även om den gör det i tystnad
Jag går runt som med huvudet i ett moln
med tankar
som aldrig lyckas bryta igenom
orden trillar som regn
landar på mina axlar
blir tyngre och tyngre
på något vis
Kanske är det alldeles för sent
molnet tjockare
och mer fyllt av oväder
än vanligt
Jag läser poesi
försöker skriva detsamma
försöker hitta tillbaka
till ögonblicksspråket
men slutar i att-göra-listor
och kalla rumsbeskrivningar
Antar att huvudet ägnar sig åt andra saker
än poesi just nu
Som till exempel kulturföretagande
Adorno och Horkheimer
om kulturella och kreativa näringar
i cirklar runt min poesi
som aldrig blir
Tröttheten gör fingrarna på tangenterna tunga
jag hör hans snarkningar från rummet bredvid
de är som ett stillsamt vaggande
Kommentarer
Postat av: Mamma
Men älskade dottern min, kl 00:12 en söndagkväll ska man varken skriva poesi eller att-göra-listor, då ska man snarka på kudden. Sa den kloka modern som gjorde likadant för hundra år sedan, ja man blir klokare med åren...eller också blir man bara med fler år...
Trackback
