.
Jag öppnar dokumentet igen
läser orden som jag skrivit
kliver återigen in
i den värld jag skapat
och det är någonting
tragiskt ovanligt
som händer därefter
när jag obekymrat
tar vid
där jag sist slutade
bygger ännu ett rum
till mitt luftslott
utan att
tvivlet
gör sig hörd
medan fingrarna smattrar över
tangenterna
jag försöker komma ihåg
den här känslan
den där
som påminner om
likgiltighet
men är raka motsatsen
den där känslan
som stavas
fri
Kommentarer
Trackback
