när det gamla året tar slut, se till att börja det nya
och till tvåtusenelva tar jag med mig
lyckan i en flätad hand, i en kyss, och ett evigt luddigt tankesnurr
drömmar virade runt stegen
och nutidsvardagen hårt hållen
jag tar med mig
minneslunden med dess vackra blom och grönska
vänskapsbanden i styrkesiden
hoppfullheten
familjeenheten
och ett hjärta som aldrig dunkat så hårt
resten
får tvåtusentio behålla
23 december
"Ett nyvaket vinterland, Velvet Underground spelar i bilstereon, och vi är några påväg hem nu. Rödrosig himmel som sakta börjar färgas av en dröjande sol. Jag kysser fortfarande sovande läppar, kramar hejdå gånger tolv. Men, vi ses snart igen. Börjar om, tar nya tag, inviger ett nytt år och många månader till av internatlivet, kollektivlivet (provocerande eller inte). Och nej, jag tänker inte räkna exakta antal månader. Lämnar in bagaget, tungt av julklappar och hemlängtan. Sätter mig vid vingar som dånande tar mig över sockervaddsmolnen, som tar mig över havet, som tar mig hem till norr."
Och nu är jag här. Norrland, Umeå, Vindeln. Tonårsrummet är åter iordning (oordning), syskonskaran, tripp trapp trull, är samlad och julen nalkas runt nattens hörn.
Så. God Jul mina vänner.
Ta hand om er!
Jag antar att det är jul snart
Idag städar jag mina tjugo kvadratmeter, försöker bena ut vad som ska packas ned och lämnas kvar. Tyvärr är disken inget man kan lämna, och inte heller dammtussarna under sängen. Synd (som louise skulle ha sagt). Peter Jöback spelar Decembernatt och snön dalar utanför, och jag ser Linus konka sin väska genom snön. Han är redan påväg hem. Det är vi nog allihopa.
Helt galet att det bara är fem dagar kvar till jul!
Men det är det, och vad passar sig inte bättre än att jag lägger upp en liten juldikt som lästs upp här i dagarna på diverse uppläsningar. Det var för mig ett försök att definiera julen och få lite av den magiska julkänslan som finns, om man bara letar lite extra.
Jag antar att julen är lite som
julmust och nybakt tunnbröd
adventsljusstakar som tävlar mot
klart brinnande stearinljus
Pepparkaksdeg
som aldrig blir pepparkaksgummor och pepparkaksgubbar
småbarnsbus och småbarnsrus
mjöliga syskonkinder i farmors kök
Lite som
förväntan över något okänt bekant
viskningar under grangrenar och
hemligheter bakom stängda dörrar
som värmer
och
julen är hälsningar världen runt
frusna fingrar, iskalla nästippar,
ihärdigt trampade fötter vid busshållplatsen
det är snöhögsbestigningar och
halsduken uppdragen, toppluvan nerhasad
det är
hålla handen och känna värmen genom vanten
det är en dag på året
raggsocksklädda fötter och filtbevarad värme
glöggdofter, sagor vid öppna spisen, lussebullar
Familjehögar i soffan, och juldagsmorgon med julrester på frukostbordet
den varmaste, och kallaste, avslutningen på ännu ett år
Jag antar att julen är lite som
att vänta på något som aldrig kommer
och samtidigt
få allt man någonsin önskat sig
the nighttime story
jag åker hemifrån på tisdag, jag åker hem. och jag har ännu inte vant mig med det multipela hemmet, det som bara tycks utöka, växa och gro, det ligger frön överallt.
jag försöker specifiera frustrationen i benen, i bröstkorgskistan, och jag tror jag behöver allt det som norrland har, och faktiskt få sakna gotlandsdrömmen lite. jag tror att jag behöver sova i sängen i rummet med lila väggar, hitta skatter från tidigare liv i bokhyllan och i skrubben på övervåningen. jag tror jag behöver krypa upp intill någon, just nu, en trappa upp, och sova en lång natt utan en väckarklocka som skriker morgon. jag tror att bloggen behöver spärras nattetid.
Vinterkyla och solsprickssömmar
Klockan är tjugo i ett
Julhandledag i Visby. Gick mest omkring och funderade, tittade, åh:ade tillsammans med Frida i små prylbutiker. Blev två inköp, vilket innebär att det kommer bli den vanliga sista-minuten-paniken men jaja, vad är jul utan stress right?
Min mage är fylld av spagettiochköttfärssås ala Ted, födelsedagstårta av klassen, godis från Bungehallen, och julmust för att röra om det hela. Och ja, jag mår lite lätt illa. Går på övertrötthetsspeed och att fastna här vore att ta död på den, och det vore ju onödigt.
Hajj.
Christmas lights
Coldplay – Christmas Lights
Kaoset i rum 227
Resväskan ligger ouppackad men öppen och med kläder hängandes över kanterna, som om de gjort några tappra men misslyckade försök att själva ta sig till garderoben. Och sängen är täckt av diverse saker som gör det omöjligt att ens i ihopkrupen fosterställning få plats att sova där. Disken har blivit stående i några dar, och på golvet ligger saker utplacerade, redo att ramla över. Nej usch. Kallt är det här också.
Jag tror att jag ska; tända lite ljus, frambringa lite ljus här inne, städa bort fällorna på golvet, disken, och sängbråten, så att mitt fina rum faktiskt får vara fint, och resväskan ska få återse sin plats ovanpå garderoben (i två veckor till, innan den packas igen).
hej.